Har läst på nån tråd tidigare att stallform inte existerar , vad gäller mitt stall så har jag märkt en ganska tydlig trend vad gäller hästarnas prestationer under etappens gång då vi varje etapp hamnar i en svacka efter första tredjedelen

Skulle vara intressant att höra andra stallchefer ge sin syn på saken .

Jag upplever väldigt tydligt att stallform existerar, utan tvekan.
Det kan gå ett par veckor utan att nån häst går som förväntat, men så lyckas man vinna ett par lopp i tät följd och vips så går alla hästar plötsligt bättre.
Det scenariot har jag upplevt otaliga gånger under åren här på zonen.

På ämnet kan jag dela mig av det här inlägget jag skrev för ett år sen under en djävulsk formsvacka. (senare vände allt och det blev en rätt bra säsong i slutändan):

" Vi har uppenbarligen fått in riktigt jävla bad voodoo i stallet. Inte nog med att hästarna galopperar till höger och vänster hela tiden på grund av solkatter, överkörningar, flaxande fåglar och fan och hans moster - i dag blev stjärnan Badromance skadad i träning och beräknas bli borta i 49 JÄVLA DAGAR! Suck. Enligt obekräftadeuppgifter levde hingsten upp till namnet och försökte betäcka framförvarande långvagn när skadan inträffade. Stallet går med stormsteg mot sin sämsta säsong på länge och fullt fokus ligger nu på att finna en häxdoktor som kan jaga förbannelsen ända tillbaka till Blåkulla. Förslag mottages tacksamt."

Är ju svårt att vara säker på att just stallform verkligen existerar, men känslan är samma här. Har funnits perioder då man loggat ut, slängt datorn i golvet (hoppat jämfota på den några gånger) och lagt sig på sängen med ansiktet djupt nedborrat i kudden och storgråtit.

Minns en söndag då jag hade toppkuskar på 4 startande hästar i Alfa, Beta och Gamma-lopp kom jag därifrån med några tusenlappar. Hade förhoppningar om femsiffrig dag där. Starterna kommande vecka efter smögs fram med total apati och bara förhoppningar om att hästarna skulle ta sig i mål utan galopp. Ändå blev man besviken när en häst i bra slagläge i sista kurvan slutade en bra bit ifrån pengarna 200 meter senare.

Sen är hela spelet väldigt komplext. "Bästa hästen" vinner väl inte alltför ofta? Man kan ju träna upp en häst till att ha överlägsna värden, men förlora mot en stallkompis som man "vet" inte kan sluta före i loppet.
Spurtnollor betraktas ju dessutom av flera (inkl. mig själv) som att ha bättre tävlingsinstinkt/skalle/psyke än de med 2-3 på spurt? Och vad har rutin för betydelse? Ser att flera rutinerade stall gärna plockar ut sina treåringar i Klass III för att "bygga rutin". Första gången jag såg det tänkte jag att de måste anmält fel. Hur skulle en treåring med några veckors träning innanför västen kunna hävda sig mot 4- och 5-åringar?
Fattar numera att det definitivt har en större betydelse med rutin än vad kanske resten av alla andra värden har, och jag gillar verkligen att "bygga hårdhet" är en del av spelet.

Sammanfattningsvis är hela spelet väldigt oförutsägbart. Gillar ju själv logik, men här i detta spelet finns det mycket ologiska saker som händer. Hästar som borde vara chanslösa vinner och givetvis vise versa.

Jag kan reagera på att det finns så få segerstaplare i årgångarna, men till skillnad mot Sulky (som jag fattat att många andra med mig hållit på med före detta) gillar jag detta spelet bättre då det var alltför förutsägbart på alla sätt. Där vann verkligen ALLTID bästa hästen, och när hästarna fyllt 5 fick man ställa av dessa några säsonger då de inte hade skuggan av en chans mot hästar som var 10-12 år.

Som helhet får man väl helt enkelt leva med det ovissa om saker som stallform verkligen existerar eller om det bara är att slumpen och programmeringen jävlas med en. Min uppfattning är i alla fall klar att stallform eller vad man vill kalla det verkligen finns, men att det också innebär i efterdyningarna att hästar tappar startpoäng och får sämre kuskar, vilket sedan kan uppfattas som att denna svacka är längre än vad den kanske egentligen är.

Tack för härliga svar , ja man får ju tremens dilerium när det häxar och ofta händer det när man i stort sett räknat in en finalbiljett i klasslopp eller liknande.

Men lik förbaskat gillar jag de här spelet då det påminner om travet irl som inte heller alltid är logiskt.
Man svävar mellan himmel å h-vete och humörsvängningarna åker berg å dalbana .