Yes, så är det väl i viss utsträckning. Den mest dedikerade har och ska ha en fördel. Nuförtiden kollar man ju knappt börsen ens under unghästsäsong och när man väl gör det är det en "åh nej, inte nu igen"-känsla.
Samtidigt är det inte så många grejer som ska klaffa. Spurtnollan ska finnas där, den ska ha någorlunda startvärden och träningen måste vara åtminstone acceptabel. En och annan chanskamel slinker igenom men överlag har jag alltid några inför varje etapp som jag tror på.
Och sen skiter sig verkligen allt och de är liksom inte ens nära att göra nånting alls. DGP kan man glömma, Hambot likaså och ofta har de fan inte ens poäng nog till Kriteriet. De sitter där med 54sp och sen är det likadant när de är 4 år. Då undrar man, vad är det jag håller på med här? Etapp efter etapp är det likadant och de sista åtta åren har jag nog bara haft en enda bra häst. Resten är nästan ren skit.
Sen var jag kanske inte riktigt så ädel som du skriver men jag får tacka för orden. Även jag hade väl en liten egotripp när det gick bra. Men nej, jag la inte ut 12-åringar med 29sp för 3.6M och sånt där. Det är ett beteende inte jag gillar heller.
Men nu ska inte fokus ligga på mig utan på den lilla chans vi eventuellt har till att förmå Eriksson att göra några förändringar som gynnar den stora massan.
